onsdag 26 februari 2014

SJUKRESELOGIK ??? I ÖSTERGÖTLAND


IIgår var en bekant från Igelfors på läkarbesök på Vrinnevisjukhuset i Norrköping.

Hen hade åkt med sjukresebil (p.g.a. ryggsjukdom) till sjukhuset till en entré på baksidan. Där fick hen också ett recept på medicin. En sjukresetaxi hämtade sedan vederbörande vid samma entré.

 Hen bad då chauffören att åka runt tillhuvudentrén på framsidan av sjukhuset för att gå in på apoteket och hämta ut medicinen.

     MEN SE DET GICK INTE ALLS DET !!!

 Föraren vägrar först låta henne hämta medicinen med hänvisning till att han bara får köra patienten från dörr till dörr, dvs i dett fall från entrén på baksidan till bostaden i Igelfors. Efter en viss diskussion ger han delvis med sig. Hen tillåts gå in på apoteket, få ut medicinen och sedan vara tillbaka till sjukresebilen, men det fick inte ta längre tid än 3 (TRE) MINUTER!


Vad kallar man ett sådant beteende för?

  Hur kan någon tro att det ska gå på tre minuter. Bara att gå in till apoteket och tillbaka tar för hen mer än 3 minuter.


- Hur kan någon som denna chaufför uppföra sig på detta sätt?   
- Finnes det inte ett uns av empati och förståelse för dem han skjutsar?
- Hur beter han sig mot alla gamla, sjuka och handikappade? De betalar ju en stor del av hans inkomst.
- Är det så landsting och kommun vill ha det?

  I detta fall var alternativet att hen låtit sig skjutsas direkt hem för att sedan beställa en ny resa till apoteket (5 mil enkel väg) för att hämta medicinen. Kostnaden för en sådan helt onödig resa betalas dels av landsting/kommun, dels av patienten i form av ökade smärtor med åtföljande tung smärt-medicinering.
VAD ÄR DET FÖR SAMHÄLLE VI LEVER I IDAG?

söndag 26 februari 2012

Naturvårdsverket, lodjursinventering och "kvalitetssäkring"?

I en lång rad tidningsartiklar i samband med rovdjursaattacker på tamboskap under det senaste året förekommer mycket ofta begreppet "kvalitetssäkring". Ofta är det då besiktningsmän som citeras. Samma begrepp förekommer i samband med inventeringar och rovdjursspårning i olika sammanhang.

För att få lite mer kunskap om innebörden av detta begrepp talade jag nyligen med en rovdjursspårare/besiktningsman i ett närliggande län.

Där är man sannolikt klar med lodjursinventeringen och inventeringen av antalet lodjursföryngringar 2011. Antalet föryngringar styr bl.a. om hur många lodjur som skall få skjutas i framtida jakt.

 Lodjursriven dovhind
Foto: Stortigern på egna markerna

Spåraren berättar då att man bl.a. skall ha kunnat följa spåren i minst 3.000 m samt ha gjort ett antal andra iakttagelser, bl.a. om de förmodade ungarna (ej könsmogna) har visat intresse för andra urinmarkeringar. Om han/hon endast kunnat följa spåret 2.600 m (t.ex. p.g.a. rel snöbrist), men kunnat se alla övriga tecken på att det är en lohona m unge/-ar som gjort spåren? EJ KVALITETSSÄKRAT! = räknas ej!
Spårningssträckan mäts med GPS.

Ju färre föryngringar man på detta sätt räknar, desto färre lodjur kommer att få skjutas framöver och desto mer kan lodjursstammen öka!

De få viltspårare jag känner är alla oförvitliga personer, men systemet i sig tillåter "avvikande" resultat. Vill man gärna få en spårning godkänd kan man ju t.ex. gå en liten extra runda för att få ihop till 3.000m. Den viltspårare som INTE vill ha en föryngringsspårning godkänd kan se till att för kort sträcka uppmäts.
Detta är definitivt ingen anklageklse mot viltspårarna av den enkla anledning att jag är helt övertygad om att sådant fusk INTE förekommer. Vad jag dock menar är ATT det skulle kunna förekomma.
Vad består begreppet kvalitetssäkring då i?

De hypotetiska exemplen ovan kan tjäna som en jämförelse med nedanstående,

Om undertecknad, van att röra mig i skog och mark t.ex. ser ett lodjur med två ungar på nära håll? Resultat: EJ KVALITETSSÄKRAD observation! Det kan jag acceptera!

Om undertecknad dessutom fotograferar lohonan med ungar? Resultat: EJ KVALITETSSÄKRAD observation! Enligt uppgift anser Naturvårdsverket att jag kan ha manipulerat bilden!
Det kan jag INTE acceptera! Naturvårdsverket skulle ju kunna ba om originalbilden. Det är inga svårigheter att avgöra om denna bild är reell eller manipulerad.

Underligt!
Var det inte Naturvårdsverket som tilldelade fotografen Terje Hellesö ett stort pris för hans djurbilder? Ett pris som man f.ö. tvingades ta tillbaka efter avslöjandet att bl.a. ett antal lodjurbilder var rena falsarier.
Vill inte Naturvårdsverket veta lodjursstammens faktiska storlek? Förefaller inte så.

Kan Naturvårdsverket kanske kommentera och förklara detta?

Styr våra valda ombund i Sveriges Riksdag och Regering över rovdjurspolitiken i Sverige?

Helt klart inte! Styr gör ett antal tjänstemän på Naturvårdsverket och genom sin mer eller mindre konsekventa hantering de senaste åren visar de att de vill ha betydligt större stammar av rovdjur än vad majoriteten av svenska folket vill. Förra året lyckades man dessutom ta hjälp av "stora stygga vargen" - EU:s miljökommissionär Janez Kopocnik. Detta tvingade regeringen att backa på tidigare belut, såväl beträffande den beslutade licensjakten på varg, som till att ta bort taket för antal vargar i landet.

Europas expertråd i rodjursfrågor, LCIE, skrev 2011 om den svenska licensjakten: "Vargförvaltningen måste anpassas till lokala ekologiska, ekonomiska och sociala sammanhang". LCIE godkände också då den svenska licensjakten.
I en ledare i Land 24 febriari i år skriver Kerstin Davidsson:  "Men skulle EU-domstolen strunta i LCIE? Knappast troligt."

Naturvårdsverkets agerande de senaste åren på ett antal punkter, gör att man inte kan undgå misstanken om att verket i realiteten arbetar för att vi ska ha avsevärt fler rovdjur, och då helst utan att svenska folket känner till rovdjursstammarnas verkliga storlek.

Är jag rovdjursmotståndare?
Nej, inte alls! Jag accepterade de riksdags- och regeringsbeslut som gällde fram till förra året.
I praktiken kan myndigheterna gärna få utplantera vargar på mina marker, eftersom mina hundar (och i någon mån jag själv) numera är för gamla att jaga lösa, och eftersom älgstammens storlek här inte längre är tolerabel (och att vi inte får skjuta i närheten av tillräckligt av dem).

 Foto: Stortigern. Bilden från Scandinavisk Dyrepark i Danmark

Men det är ju egentligen en helt annan fråga!

//Stortigern

torsdag 15 december 2011

Död åt landsbygden???

Den senaste tiden har jag alltmer kommit att fundera över vad vi som bor på landsbygden egentligen är bra till. Det blir alltmer uppenbart att vi av majoriteten av myndigheter, men även privata företag, mest betraktas som besvärliga. På många olika sätt försöker man alltmer begränsa våra möjligheter till ett bta liv. Service och fungerande infrastruktur utarmas mer och mer.

För undertecknad som bor på landsbygden men arbetar en hel del med datorer och IT  har den senaste tiden visat hur sårbara vi på landsbygden är.

De senaste två åren har mobiltelefonin blivit sucessivt allt sämre. Ett telefonsamtal som normalt skulle ta fem minuter kan nu bli avbrutet 3-4 ggr, detta trrots att man sitter/står stilla på samma plats. Speciellt sista halvåret har försämringen accelererat. Idag försökte jag ringa Telias kundtjänst för att disk problemet, men de två första samtalen avbröts just som jag kommit fram efter väntan i telefonkön. Tredje gången gillt! 3g-telefoni kan vi nästa glömma numera. Det värsta är att senaste året har även gsm-nätet drabbats av stora problem. Vi har tvingast ta fram 6-10 år gamla mobiltelefoner som går på gsm. På den tiden vi använde dem här hemma fungerade de utmärkt. Så icke längre!

Förklaringen enligt Telias kundtjänst är att "utvecklingen av SmartPhones har tagit oss på sängen!"
När många surfar, spelar spel, chattar eller vad det nu är via sin iPhones och liknande, minskar 3g-stationens räckvidd med belastningen. Om det nu bara vore så att det räckte med det!
MEN, så är det inte. När 3g-systemet överbelastas gör  år dessa "smarta" telefoner över på 2g-nätet (ex. gsm) och ger samma överbelastningseffekt på dessa stationer.

Fråga: vad gör Telia åt detta?
Svar: vi har stora utbyggnadsplaner för 4g och 3g, ja även för 2g-nätet.
Fråga: när får vi då en förbättring av åtminstone 2g-nätet så att man kan åtminstone ringa ett vanligt telefonsamtal utan att det ständigt bryts.
Svar: det kan vi inte berätta, det är en affärshemlighet!

Nåja, då får vi väl förlita oss på det gamla "hederliga" kopparnätet och den fasta telefon (som Telia f.ö. planerar att ta ifrån oss på landsbygden!).

MEN:

För en vecka sedan havererade vår fasta telefoni och trådbundna s.k. "bredband".Eftersom jag vet vad felet är och var det är beläget (i en skadad nedgrävd kabel nära vårt hus) skickade jag för en vecka sedan en skriftlig felanmälan och bad att reparationstjänsten direkt skulle kontakta oss.
Ingenting har hänt!
När jag åter ringer och frågar får jag omväxlande svaren:
- Det får ta upp till 5 arbetsdagar!   eller
- Våra tekniker håller på att felsöka!
Varför inte kontakta mig så kan jag nästan på metern när visa var felet finns? För det kan väl inte vara så att de hittills inte gjort någonting alls?

Jag arbetar en del med utveckling och underhåll av hemsidor och är därför beroende av ett någorlunda fungerande bredband. Jag har hittils tvingats nöja mig med ett ADSL-nät , (dess förinnan ett svindyrt satellit-modem) som i sina bästa stunder levererar 3,5 Mbit/s, en "hastighet" som skulle få en storstadsbo att skrika rätt ut! Jag betalar för ett nät med 6-8 Mbit/s eftersom under detta bara finns 1 Mbit/s. Detta s.k. bredband går då på den befintliga, numera havererade, kabeln.

Som gammal uv i IT-branchen har jag självfallet backup i form av mobilt bredband från det tidigare staligt ägda stora bolaget. Hastigheten på detta varierar mellan 0,05 Mbit/s upp till 1,2 Mbit/s. Svajet och den dåliga hastigheten beror på samma fenomen som mobiltelefonin - SmartPhones!
Det går inte att arbeta på ett sådant nät.

Vi har fram till för 10 år sedan bott i medelstora städer som Linköping och Örebro. Sedan vi flyttade hit ut på landet (mitt emellan Finspång och Vingåker) har vi alltmer blivit varse hur landsbygden och dess folk nedprioriteras till att vara en sorts supportorganisation för storstadsbefolkningen. Service och infrastruktur blir sämre dag för dag.
Är det t.ex. någon som verkligen tror att Telia kommer att göra något åt 2g-nätet? Självfallet inte! Man kan ju få oerhört mycket mer betalt för smarta tjänster i SmartPhones på ett 4g-nät!
  • Producera livsmedel på ett miljö- och djurskyddsmässigt sätt, med krav som gör våra svenskproducerade livsmedel dyrare än importerade.
  • Hålla naturen öppen med betesdjur, slåtter m.m. för att storstadsborna på sommaren ska kunna komma ut på "landet" för att få "naturupplevelser" och "frisk luft" m.m.
  • Hålla betesdjur för att föda de alltmer växande populationerna av rovdjur som varg och lo.
  • Hålla sommarbostäder åt samma storstadsbor.
  • Finnas till hands så att storstadsborna ska kunna titta på dessa "mindre vetande", bidrags-beroende  "bonnjävlar"!
  • I övrigt hålla käften och sluta klaga!
Det börjar bli hög tid för ett nytt bondeuppror och en bondmarch till Stockholm och Kungen(?)
Infrastrukturens förfall på landsbygden får helt enkelt inte fortsätta längre!

//Rolf

måndag 24 oktober 2011

Håkan Juholt - rättssamhället och förtroende

Sifos väljarundersökning kan väl knappast förvåna någon. Trots allt har ju Juholt partistyrelsen enhälligt bakom sig. Kan verkligen en person som Sven-Erik Österberg tro att detta fungerar? En enskild partiföreträdares misstag kan kanske ursäktas, men att som partistyrelse enhälligt "ställa sig bakom", som i fallet Juholt, undgår inte valmanskårens dom.

Mer intressant tycker jag det är, att "rättssamhället" uppenbarligen lagt ned alla utredningar kring herr Juholts affärer. Hänvisningar till "för små belopp" och andra undanflykter för att slippa ta i härvan.

När man t.ex. som egen företagare hamnar i en situation där reglerna är otydliga, och då tolkar reglerna till sin egen fördel - vad händer då? I många fall slipper man som Juholt en förundersökning, men man drabbas ofelbart av stora kostnader i form av "XX-tillägg", "administrativa avgifter" m.fl. omskrivningar av det som egentligen är straff utan dom i domstol.
I Juholts fall har de hittillsvarande "undersökningarna" myndigheter m.fl. tvingats till åsamkat samhället betydande kostnader, och det känns inte mer än rimligt att herr Juholt står för dessa.

Vem tycker att Sverige är ett rättssäkert samhälle med "likhet inför lagen"?

Om man som Juholt uppbär statsministerlön (varför det?) bör man väl uppfylla samma krav på personlig vandel m.m. som de man stället på en statsminister. Svenska folket skall naturligtvis kunna känna förtroende för en statsminister, men också för en presumtiv statsminister.

Ett litet uppmuntrande tips till Håkan Juholt:
Ställ dig framför en spegel så fördubblar du antalet personer som har förtroende för dig!

måndag 12 september 2011

Tack snälla staten för vargen!

Igår kväll sågs en ensam varg knappt 100 meter från vår gräns. Observationen är tillförlitlig.

Hund eller varg???     Foto: författaren på "okänd plats"

Nu kan kanske några tycka att detta är ett straff för att jag de senaste veckorna har haft en del kritiska inlägg mot den förda rovdjurspolitiken, men inget kunde vara mer fel!

Jag tackar istället staten för att vi äntligen får en ökning av den biologiska mångfalden (t.ex. dyngbaggar i byteskadaver efter vargen) i vårt område. Vi som bor här känner lite till mans tacksamhet för den "respekt och hänsyn" (miljöminister Anders Carlgren) samhället visar mot landsbygdsbefolkningen.
Vi ser också med spänning fram emot andra positiva effekter vargen kan ha på t.ex. boskap, får och andra tamdjur. Våra jakthundar känner sig likaså lättade över att slippa ut och jaga i skogarna.

Som skogsägare ser jag verkligen fram emot att den river så många som möjligt av de alldeles för många älgar som förstör alla möjligheter till tallföryngringar för oss. Jag är visserligen också jägare, men Jante-lagen förhindrar ändå att vi får skjuta tillräckligt med älg för att skydda vår skog, så därför är vargen en välsignelse för oss.
Sådana här kanske vi snart får "glädja oss" åt i Östergötland???
Länsstyrelsen vill ha ett revir just i våra del av länet. Foto: författaren på "okänd plats"

Har vi lite tur kan vi kanske snart få "glädja" oss år en lycklig tilldragelse i våra trakter likt det på bilden ovan! Bilden är tagen av författaren. Plats! Tja, säg det!
Observera dock att observationen enligt bilden ovan INTE är kvalitetssäkrad!

lördag 10 september 2011

Skyddsjakt på Vikbolandet

Jag hade missat att Länsstyrelsen fredag kväll beviljade ngn form av fortsatt skyddsjakt på vargen på Vikbolandet.
Jag beklagar att jag var lite snabb i vändningarna!
Bra av Länsstyrelsen att bevilja jakten innan helgen!

Vargen på Vikbolandet och rovdjurspolitiken

I mitt förra inlägg hade jag funderingar om att det tog lång tid för Naturvårdsverket m fl myndigheter att fatta beslut om skyddsjakt. Det tillstånd som sedan beviljades var tämligen kort i tiden och hårt begränsat geografiskt.

Egentligen var förloppet tämligen förutsägbart:
  1. Dra ut på tiden till beslut så kanske den aktuella vargen byter område ett tag.
  2. Tidsbegränsa tillståndet så att vargen i sådana fall inte hinner komma tillbaka
  3. Om ny vargangrepp sker efter jakten kan myndigheterna ifrågasätta om det är samma varg och därför inte bevilja nytt/förlängt skyddsjaktstillstånd.
 En hög representant för Länsstyrelsen I Östergötland har redan 2011-09-09 uttalat sig i linje med punkt 3 ovan.
"Kommer det in en ny varg så ska vi ju inte skjuta den, säger NN" enligt Norrköpings Tidningar.

Således:
Om det nu är en ny varg i samma område (hur vet man det?) måste den troligen tillåtas att riva fler tamdjur innan något nytt skyddsjaktsbeslut kommer att fattas.

Detta uttalande är ett utmärkt exempel på Miljöminister Anders Carlgrens nyligen givna uttalande:
"-Sveriges rovdjurspolitik ska föras med stor hänsyn och respekt för dem som får ta konsekvenserna av att leva med rovdjur, det vill säga landsbygds-befolkningen."

Fan tror, sa Kolinge. Gud bevare oss för sådan respekt och hänsyn!

F.ö. undrar jag stillsamt:
För oss som accepterar att det ska få finnas varg i Sverige, men begränsat till geografiskt område och antal, när ska det bli accepterat att vi kan ha kritiska synpunkter på den förda(?) rovdjurspolitiken?
Om man är jägare och har ovanstående uppfattning - kan man då få vara kritisk.

Storstadsborna ser gärna massor med varg på landsbygden och det är de som (möjligen med hjälp av EU) styr rovdjursfrågan.

Ett radikalt miljöförslag:
  1. Sluta med all djuruppfödning på landsbygden eftersom den är miljöskadande!
  2. Förbjud av samma anledning all privat biltrafik i alla tätorter!
Det jäser lite var stans på landsbygden när det gäller rovdjuren.  Fortsätter utvecklingen av vargstammen och tamdjursangreppen med myndigheternas goda vilja i samma/
accelererande takt som nu, kanske det till sist uppkommer ett nytt bondeuppror!