Egentligen var förloppet tämligen förutsägbart:
- Dra ut på tiden till beslut så kanske den aktuella vargen byter område ett tag.
- Tidsbegränsa tillståndet så att vargen i sådana fall inte hinner komma tillbaka
- Om ny vargangrepp sker efter jakten kan myndigheterna ifrågasätta om det är samma varg och därför inte bevilja nytt/förlängt skyddsjaktstillstånd.
"Kommer det in en ny varg så ska vi ju inte skjuta den, säger NN" enligt Norrköpings Tidningar.
Således:
Om det nu är en ny varg i samma område (hur vet man det?) måste den troligen tillåtas att riva fler tamdjur innan något nytt skyddsjaktsbeslut kommer att fattas.
Detta uttalande är ett utmärkt exempel på Miljöminister Anders Carlgrens nyligen givna uttalande:
"-Sveriges rovdjurspolitik ska föras med stor hänsyn och respekt för dem som får ta konsekvenserna av att leva med rovdjur, det vill säga landsbygds-befolkningen."
Fan tror, sa Kolinge. Gud bevare oss för sådan respekt och hänsyn!
F.ö. undrar jag stillsamt:
För oss som accepterar att det ska få finnas varg i Sverige, men begränsat till geografiskt område och antal, när ska det bli accepterat att vi kan ha kritiska synpunkter på den förda(?) rovdjurspolitiken?
Om man är jägare och har ovanstående uppfattning - kan man då få vara kritisk.
Storstadsborna ser gärna massor med varg på landsbygden och det är de som (möjligen med hjälp av EU) styr rovdjursfrågan.
Ett radikalt miljöförslag:
- Sluta med all djuruppfödning på landsbygden eftersom den är miljöskadande!
- Förbjud av samma anledning all privat biltrafik i alla tätorter!
accelererande takt som nu, kanske det till sist uppkommer ett nytt bondeuppror!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar