söndag 26 februari 2012

Naturvårdsverket, lodjursinventering och "kvalitetssäkring"?

I en lång rad tidningsartiklar i samband med rovdjursaattacker på tamboskap under det senaste året förekommer mycket ofta begreppet "kvalitetssäkring". Ofta är det då besiktningsmän som citeras. Samma begrepp förekommer i samband med inventeringar och rovdjursspårning i olika sammanhang.

För att få lite mer kunskap om innebörden av detta begrepp talade jag nyligen med en rovdjursspårare/besiktningsman i ett närliggande län.

Där är man sannolikt klar med lodjursinventeringen och inventeringen av antalet lodjursföryngringar 2011. Antalet föryngringar styr bl.a. om hur många lodjur som skall få skjutas i framtida jakt.

 Lodjursriven dovhind
Foto: Stortigern på egna markerna

Spåraren berättar då att man bl.a. skall ha kunnat följa spåren i minst 3.000 m samt ha gjort ett antal andra iakttagelser, bl.a. om de förmodade ungarna (ej könsmogna) har visat intresse för andra urinmarkeringar. Om han/hon endast kunnat följa spåret 2.600 m (t.ex. p.g.a. rel snöbrist), men kunnat se alla övriga tecken på att det är en lohona m unge/-ar som gjort spåren? EJ KVALITETSSÄKRAT! = räknas ej!
Spårningssträckan mäts med GPS.

Ju färre föryngringar man på detta sätt räknar, desto färre lodjur kommer att få skjutas framöver och desto mer kan lodjursstammen öka!

De få viltspårare jag känner är alla oförvitliga personer, men systemet i sig tillåter "avvikande" resultat. Vill man gärna få en spårning godkänd kan man ju t.ex. gå en liten extra runda för att få ihop till 3.000m. Den viltspårare som INTE vill ha en föryngringsspårning godkänd kan se till att för kort sträcka uppmäts.
Detta är definitivt ingen anklageklse mot viltspårarna av den enkla anledning att jag är helt övertygad om att sådant fusk INTE förekommer. Vad jag dock menar är ATT det skulle kunna förekomma.
Vad består begreppet kvalitetssäkring då i?

De hypotetiska exemplen ovan kan tjäna som en jämförelse med nedanstående,

Om undertecknad, van att röra mig i skog och mark t.ex. ser ett lodjur med två ungar på nära håll? Resultat: EJ KVALITETSSÄKRAD observation! Det kan jag acceptera!

Om undertecknad dessutom fotograferar lohonan med ungar? Resultat: EJ KVALITETSSÄKRAD observation! Enligt uppgift anser Naturvårdsverket att jag kan ha manipulerat bilden!
Det kan jag INTE acceptera! Naturvårdsverket skulle ju kunna ba om originalbilden. Det är inga svårigheter att avgöra om denna bild är reell eller manipulerad.

Underligt!
Var det inte Naturvårdsverket som tilldelade fotografen Terje Hellesö ett stort pris för hans djurbilder? Ett pris som man f.ö. tvingades ta tillbaka efter avslöjandet att bl.a. ett antal lodjurbilder var rena falsarier.
Vill inte Naturvårdsverket veta lodjursstammens faktiska storlek? Förefaller inte så.

Kan Naturvårdsverket kanske kommentera och förklara detta?

Styr våra valda ombund i Sveriges Riksdag och Regering över rovdjurspolitiken i Sverige?

Helt klart inte! Styr gör ett antal tjänstemän på Naturvårdsverket och genom sin mer eller mindre konsekventa hantering de senaste åren visar de att de vill ha betydligt större stammar av rovdjur än vad majoriteten av svenska folket vill. Förra året lyckades man dessutom ta hjälp av "stora stygga vargen" - EU:s miljökommissionär Janez Kopocnik. Detta tvingade regeringen att backa på tidigare belut, såväl beträffande den beslutade licensjakten på varg, som till att ta bort taket för antal vargar i landet.

Europas expertråd i rodjursfrågor, LCIE, skrev 2011 om den svenska licensjakten: "Vargförvaltningen måste anpassas till lokala ekologiska, ekonomiska och sociala sammanhang". LCIE godkände också då den svenska licensjakten.
I en ledare i Land 24 febriari i år skriver Kerstin Davidsson:  "Men skulle EU-domstolen strunta i LCIE? Knappast troligt."

Naturvårdsverkets agerande de senaste åren på ett antal punkter, gör att man inte kan undgå misstanken om att verket i realiteten arbetar för att vi ska ha avsevärt fler rovdjur, och då helst utan att svenska folket känner till rovdjursstammarnas verkliga storlek.

Är jag rovdjursmotståndare?
Nej, inte alls! Jag accepterade de riksdags- och regeringsbeslut som gällde fram till förra året.
I praktiken kan myndigheterna gärna få utplantera vargar på mina marker, eftersom mina hundar (och i någon mån jag själv) numera är för gamla att jaga lösa, och eftersom älgstammens storlek här inte längre är tolerabel (och att vi inte får skjuta i närheten av tillräckligt av dem).

 Foto: Stortigern. Bilden från Scandinavisk Dyrepark i Danmark

Men det är ju egentligen en helt annan fråga!

//Stortigern